Vad garantin i en reliningoffert inte berättar

Läs garantiklausulen i en reliningoffert en gång till och lägg märke till vad den faktiskt lovar. Den handlar om fel i utförandet: ett foder som släpper, en skarv som inte tätar, ett arbete som inte blev som det skulle. Många styrelser och villaägare jämför offerter just på garantitiden. Det är begripligt, eftersom det är en av få rader som går att ställa mot varandra utan att förstå tekniken. Men ingenting i klausulen säger vad ledningen kostar under de år då allt fungerar, och det är de åren som fyller det mesta av en tioårsperiod.

För att räkna på dem behöver man titta på det som offerten inte omfattar. Det första är vad som ligger utanför själva fodret: de delar av systemet som inte relinas, anslutningarna mot golvbrunnar och servisledningen ut mot gatan. Ett relinat stamrör i ett hus där köksavlopp och kopplingar lämnas orörda är en halv åtgärd. Den andra halvan kommer tillbaka i kalkylen förr eller senare, ofta som ett läckage i en anslutning som ingen tittade på.

Sedan finns jämförelsen med det man valde bort. Ett stambyte är dyrare dag ett, men det köper också nya badrum, nya tätskikt och ibland nya vattenledningar. Ställer man relining mot stambyte utan att ta med att badrummen ändå står på tur inom tio år, ställer man ett rörprojekt mot ett renoveringsprojekt. I ett hus där tätskikten redan är slut kan stambytet vara den billigare vägen över tid, även om det sällan ser ut så när offerterna ligger bredvid varandra på bordet.

Räkna med åren då ingenting går sönder

Väljer man relining flyttas alltså en stor del av kalkylen från dag ett till åren efteråt, och de åren avgörs av hur ledningen sköts. Ett nytt plastskikt inuti ett gjutjärnsrör har slätare yta än det gamla röret, och det minskar risken för beläggningar. Men fett, våtservetter och rötter bryr sig inte särskilt mycket om vilket material de möter. En återkommande spolning och en filmning några år in är små poster, men det är också de som gör att man hittar en lös anslutning innan den blir en vattenskada i bjälklaget.

Hur tätt filmningarna bör ligga finns det inget enigt svar på. En del rörinspektörer menar att ett väl utfört UV-härdat foder knappt behöver tittas på under de första tio åren. Andra vill se en kontrollfilmning efter ett par år, särskilt i fastigheter med många kök på samma stam. Det som skiljer dem åt är hur mycket fett och skräp de räknar med ska spolas ned, och det är sådant ingen offert kan förutse.

Spolning och filmning är arbete, och därmed kommer ROT-avdraget in i bilden, men bara på arbetskostnaden och bara för den som uppfyller villkoren. Skatteverket beskriver vilka arbeten som räknas och vem som kan göra avdraget. För arbete som en bostadsrättsförening beställer i gemensamma ledningar gäller andra förutsättningar än för en villaägare, och det är en vanlig källa till kalkyler som ser bättre ut på papperet än i föreningens ekonomi.

Både relining och stambyte har åtminstone en offert att räkna på. Den tredje vägen, att vänta och laga där det läcker, har ingen, och därför ser den gratis ut. Tabellen nedan ställer de tre alternativen bredvid varandra över en tioårsperiod.

Det tabellen inte fångar är hur punktlagningarna drar med sig varandra. Varje läckage har sin självrisk, sin avfuktning och ibland ett badrum som får rivas i alla fall, och efter några sådana omgångar har man börjat betala för en åtgärd som man aldrig beställde.

Spelar det roll var huset står?

Hur snabbt punktlagningarna blir dyra, och hur mycket ett stambyte stör, skiljer sig mellan olika hus, och en del av förklaringen är adressen. I Stockholms innerstad handlar det ofta om gjutjärn från början av förra seklet, smala schakt och fastigheter där varje meter rör passerar genom någons lägenhet. Där blir relining attraktiv just för att alternativet lämnar ett helt hus utan fungerande badrum under lång tid, och den kostnaden står sällan i någon offert.

I Uppsala ligger stora delar av bebyggelsen på lera, och där leder frågan tillbaka till garantin. Markledningar kan förskjutas när marken sätter sig, och ett foder följer det rör det sitter i. Hur lera beter sig under belastning finns utförligt beskrivet hos Statens geotekniska institut. Fortsätter marken att röra sig efter att röret relinats är det svårt att se det som ett fel i utförandet, och då är det inte givet att garantin omfattar följderna. Vad som gäller står i villkoren, och det är just den punkten som är värd att läsa noga för den som har en markledning i lera.

Därför brukar entreprenörer i både Stockholm och Uppsala spola och filma innan något pris sätts. Det är filmen som visar svackor och förskjutna skarvar medan de fortfarande går att göra något åt. Ta garantivillkoren på Rmrelining.se som exempel: tio år för privatpersoner, fem för fastighetsägare och företag. Det ligger nära till hands att läsa skillnaden som ett tecken på hur mycket hårdare en stam med många kök belastas än en villaledning. Men det är en tolkning utifrån, och gränsen kan lika gärna ha med avtalsformer och motparter att göra. I så fall säger den ingenting alls om rören.

För en bostadsrättsförening blir skillnaden påtaglig vilket skälet än är. Garantin går ut halvvägs genom den period som kalkylen ska täcka, och det som händer i ledningen efter det får föreningen bära själv, vare sig det är en lös anslutning vid en golvbrunn, en svacka som har blivit djupare eller en spolning som borde ha gjorts några år tidigare.

Läs garantiklausulen i en reliningoffert en gång till och lägg märke till vad den faktiskt lovar. Den handlar om fel i utförandet: ett foder som släpper, en skarv som inte tätar, ett arbete som inte blev som det skulle. Många styrelser och villaägare jämför offerter just på garantitiden. Det är begripligt, eftersom det är en…